Humlor i Skurups kommun
Av Göran Holmström i november 2009

Humlefaunan i olika kommuner är i allmänhet ganska dåligt känd, mest beroende på att det är mycket få personer som studerar humlor. Sommaren 1997 började jag på allvar kika på humlor och eftersom jag har sommarstuga vid kusten i Skurups kommun vågar jag påstå att humlefaunan i just den här kommunen idag är ovanligt väl undersökt.

Av Skånes 28 humlearter har jag påträffat 19 arter i Skurups kommun.

Mörk jordhumla, Bombus terrestris, är den vanligaste humlearten. Den finns överallt, inte minst på slätten och i trädgårdarna. Den besöker de flesta nektarrika blommor.

Ljus jordhumla, B. lucorum, är mycket vanlig även om den inte trivs lika bra på den öppna slätten som den mörka jordhumlan. Arbetare av de båda arterna är ofta mycket svåra att skilja åt. Hanarna desto lättare.

Stenhumla, B. lapidarius, är också mycket allmän. En av stenhumlans favoritblommor är vitklöver där den kan vara helt dominerande.

Blåklockshumla, B. soroeensis, är mindre allmän men lätt att förbise eftersom den liknar de vanliga jordhumlorna. Ser man en humla i en liten blåklocka brukar det vara en blåklockshumla.

Hushumla , B. hypnorum, är en spridd och vanlig art som är ganska knuten till mänsklig bebyggelse. Den bygger gärna sitt samhälle i väggar eller på vindar. Den bygger också i fågelholkar.

Ängshumla, B. pratorum, är, namnet till trots, en humla som trivs bäst i ett landskap med omväxlande skog och äng. I Skurups kommun hittar man den lite överallt, men inte alls lika vanligt som i skogsbygderna i norra Skåne.

Trädgårdshumla, B. hortorum, är allmän och väl spridd. Den är extremt långtungad och därför kräsen i sitt val av blommor. Blåeld, oxtunga, rödklöver, ärtväxter och en del trädgårdsväxter som Digitalis och stormhatt är favoriter.

Vallhumla, B. subterraneus, är en exklusiv art som glädjande nog är ganska vanlig i Skurups kommun. Det är en stor art som trivs i växter som rödklöver, vallört och oxtunga. Den uppträder i två färgformer, en mörk ”nordlig” och en mera färgglad ”kontinental”. Arten hör hemma på öppen och odlad mark. I mellaneuropa har den gått mycket starkt tillbaka, i Sverige finns den spridd och ganska sällsynt upp till norrlandsgränsen. Skurups kommun är förmodligen en av de bästa platserna för arten i hela Europa! Här har vi en art att slå vakt om!

Åkerhumla, B. pascuorum,är vanlig och jämnt spridd. Kråkvicker är något av en favoritblomma, men arten dyker upp i de flesta blommor.

Mosshumla, B. muscorum, är kommunens mest skyddsvärda humleart, även om den är ganska spridd. Arten är ovanlig i hela sitt utbredningsområde och verkar minska även i Skurups kommun. Den är oerhört vacker och trivs bäst på torrbackar med oxtunga. Getväppling, rödklöver, vallört och mjölkört är andra favoritväxter. Mosshumlan visar sig nästan aldrig i trädgårdar och man ser den sällan i antal. Arten skulle behöva att man avsatte någon strandäng med mycket oxtunga, som ett litet reservat speciellt för den.

Aktuella lokaler: Bingsmarken, både vid stranden och uppe på betesängarna, Kalthusen på strandängarna längst i väster (paradlokal för arten med som mest 15 ex sedda samtidigt!), Dybäck i vallört, Mossbystrand på ängarna norr om vägen, Skönabäck i oxtunga längs vägkant, Slimminge på torräng och Bollvik vid stranden.

Haghumla, B. sylvarum, är en humla som trivs på öppna marker i södra Sverige. I Skurups kommun är den spridd och vanlig. Arten förekommer i två färgvarianter, en grårandig som jag bara sett i Hörte 1997, och en mörk som dominerar helt. Oxtunga och rödklöver får gälla som favoritblommor.

Gräshumla, B. ruderarius, liknar till förväxling den mörka formen av haghumla. Gräshumlan är dock betydligt ovanligare än denna, men verkar ganska jämnt spridd i kommunen.

Stensnylthumla, B. rupestris, är en av sju snylthumlearter som finns i Skurups kommun. Den snyltar på stenhumlan och är ganska vanlig i hela kommunen. Eftersom snylthumlorna saknar egna arbetare tänker man inte så mycket på dem förrän hanarna kommer i andra halvan av sommaren.

Åkersnylthumla, B. campestris, har jag bara sett en gång i kommunen. Den snyltar på åkerhumla och finns säkert i litet antal i kommunen, särskilt i skogstrakterna i norr.

Jordsnylthumla, B. bohemicus, snyltar på ljus jordhumla och är ofta mycket vanlig efter midsommar när hanarna kommit fram. Liksom övriga snylthumlehanar dras den till blommor som mjölkört, väddklint och åkertistel.

Sydsnylthumla, B. vestalis, snyltar på mörk jordhumla. Arten är ganska nyinvandrad till Sverige och än så länge bara känd från Skåne. I Skurups kommun är den väl etablerad, särskilt nära kusten.

Ängssnylthumla, B. sylvestris, har ängshumlan som värdart. Därför uppträder den mest i ett omväxlande landskap med inslag av skog. Den är trots det ganska allmän i hela kommunen.

Hussnylthumla, B. norvegicus, har jag sett en enda gång i Skurups kommun, en drottning i Hörte den 6 juli 2008. Den snyltar på hushumla. Snylthumlorna är lite nyckfulla i sitt uppträdande och lätta att förbise. Därför är det svårt att säga hur vanliga de är.

Broksnylthumla, B. quadricolor, snyltar på brynhumla och anses som en sällsynt art. En hane i Bingsmarken sommaren 2007 är min enda notering, men arten finns säkert, om än sparsamt.

Skånska humlor, som inte observerats i Skurups kommun

Trädgårdssnylthumla, B. barbutellus, är en sällsynt snylthumleart som snyltar på trädgårdshumla. Arten går säkert att hitta i Skurups kommun, den har en säker lokal nära Gärdslöv strax väster om kommungränsen!

Kragjordhumla, B. magnus, och skogsjordhumla, B. cryptarum, är två jordhumlearter som är ytterst lika de båda vanliga jordhumlearterna och vars ställning som självständiga arter ännu är en aning omtvistad. En intensiv efterforskning skulle kanske visa att båda, åtminstone skogsjordhumlan, finns i kommunen.

Stäpphumla, B. cullumanus, är utdöd i Skåne.

Fälthumla, B. ruderatus, och sandhumla, B. veteranus, har förmodligen båda försvunnit från Skåne under de senaste 30, 40 åren.

Ljunghumla, B. jonellus, är en vanlig art i norra Sverige med sina sydligaste utposter i norra Skåne. Eventuellt finns den även på Skanörs ljung. Det är knappast troligt att den går att hitta i Skurups kommun.

Backhumla, B. humilis, har minskat i Skåne och har numera bara fyra kända förekomster i landskapet. Den trivs i omväxlande natur med ängar, hagar och skog. Att hitta den i norra delen av Skurups kommun vore överraskande men inte helt oväntat.

Klöverhumla, B distinguendus, har helt säkert funnits i kommunen, för femtio år sedan. Då var arten spridd i Skåne. Sen dess har den försvunnit nästan helt. Idag är den bara känd från en enda skånska lokal i öster.